Utvärdering av TÅGAB:s TMY från Roco
Under 2003 kom Roco ut med de allra första modellerna av Nohab:s diesellok som rullat i en mängd av Europas länder. Norge och Danmark fick i fjol sina modeller och nu har även en svensk version av loket kommit i modell från Roco. Vi har lånat en modell som Tågspecialisten försett med en ljuddekoder.

Förebilden
I början av 90-talet köpte Tågåkeriet i Bergslagen AB (TÅGAB) tre My-lok som blivit övertaliga hos de Danska Statsbanorna, där de använts i blandad trafik sedan 50-talet. Innan loken togs i trafik hos TÅGAB renoverades de grundligt och man lät lacka om dem i en silvergrå grundfärg med röda dekorränder.

Första intrycket
Det är en vacker modell Roco har tillverkat. Formen på modellen ser ut att vara så exakt den kan vara och lackeringen kan man inte klaga på, detsamma gäller dekalerna som är skarpa och tydliga. Trenden att göra modellerna kompletta med alla detaljerna monterade från fabriken har gjort det roligare att öppna kartongerna, tänk att direkt ha en modell färdig att ställa på spåret. En annan fördel med detta är att man slipper problemet med detaljer som bryts om man av någon anledning måste placera sin detaljerade modell i orginalkartongen som alltför ofta inte tycks vara anpassad för en modell med monterade detaljer.

Lokkåpan
Själva lokkåpan ser ut att vara gjuten i ett enda stycke. Den är tillverkad i plast. Detaljer som dörrar, luckor, fläktgaller, ventilatorer, dörrhantag och gångjärn är gjutna direkt i kåpan. De gjutna detaljerna är utförda med stor precision. Skall man vara lite hård så kan man ju påpeka att det idag finns leverantörer som levererar modeller i samma prisklass med etsade fläktgaller och kanske kunde man önska sig detta även hos Roco.

De i efterhand monterade detaljerna är handtag, ledstänger, stegar och vindrutetorkare. Även dessa är tillverkade i plast, men resultatet hade inte kunnat blivit bättre om de tillverkats i metall. De sitter stadigt och har en färgsättning som gör att de smälter väl in i lokets grundfärg.

Underredet
Loket har väldigt väldetaljerade boggier, det är bromsklotsar, rör och stag precis som på förebilden. På buffertbalken hittar man förutom de runda buffertarna även några plaststumpar som skall efterlikna luftslangar och en koppelkrok. Vill man av någon anledning inte montera några koppel på loket kan dessa detaljer bytas ut mot mer kompletta detaljer som skickas med modellen.

Modellen har i A-änden en snöplog monterad framför NEM-koppelfickan, som har kulisstyrning och sitter fastmonterad i modellens chassi. I B-änden sitter en snöplog som har en öppning för kopplet. Det medlevereras snöplogar både för den som vill montera ett koppel i A-änden och den som vill ha modellen komplett med riktiga snöplogar i båda ändar, men utan möjlighet att dra några vagnar, kanske stående i ett vitrinskåp.

Vid leverans är Roco:s universalkoppel monterat på modellen i B-änden, men i "godispåsen" finns både standardkoppel och kortkoppel. Koppelfickan sitter mycket tillgängligt så bytet av koppel skall inte innebära några som helst problem.

Gångegenskaper
Loket har en mjuk gång tack vare de dubbla svänghjulen, man kan dock höra ett lågt surrande ifrån modellen oavsett körriktning, ungefär samma ljud som kommer från Rocos Rc-lok. Det är inget man störst utav, men när man fått testa nästintill ljudlösa modeller så undrar man ju varför inte även Roco kan lyckas med detta. Har loket en ljuddekoder som i detta fallet så är det surrande ljudet inget man lägger märke till, det försvinner i motorljudet.

Modellen har en enorm dragkraft, den har ett grepp om rälsen som kan få andra lok att blekna av avund. Delvis kan det säkert bero på att man valt att göra modellen drivande på alla sex axlarna istället för de fyra ytteraxlarna på de båda boggierna som hade varit mer förebildsriktigt. Att de båda axlarna närmast lokets ändar har slirskydd på samtliga fyra hjul är inte helt oviktigt i sammanhanget.

Modellen har provkörts med både tunga och lätta tåg på vår egen demonstrationsanläggning utan störningar. Blir det problem vid dragning av tunga tåg så beror de troligare på att krafterna mellan vagnarna blivit för stora och därigenom orsakat urspårningar eller liknande. Modellen tar även upp strömmen på samtliga hjul.

Utseende
Har inte funnit något att klaga på när det gäller modellens lackering. Det är skarpa kanter mellan de olika färgfälten. Den silvergrå grundfärgen och röda dekorranden på lokkåpan gör att modellen drar blickarna till sig på anläggningen, den är en "färgklick" som sticker ut bland de blå Rc-loken.

Modellen ser ut som att den just kommit ut ifrån lackeringsverkstaden, och vill man ha ett lite mer slitet utseende så är det bara att leta fram färgsprutan. Det svarta taket har samma matta finish som underredet, vilket ser ut att stämma med mina bilder av förebilden.

När det gäller märkningen av modellen så har Roco verkligen lyckats, all text på lokets sidor, logotypen och loknumren i fronten har gjorts med stor precision och skärpa. Imponerande att även informationen om lokets vikter är läsbar. Med dagens modeller är det större risk att hobbyutövarens egna ögon sätter gränsen för vad som är läsbart.

Under lokkåpan
Chassit är en stor metallklump med tomrum där man placerat modellens drivlina, kretskort och högtalare. Direkt under lokkåpan sitter kretskortet med anslutningar till de fyra vetekornslampor som sitter i modellens båda ändar. Loket tar upp strömmen från samtliga sex axlar, från varje boggie går det två kablar direkt till kretskortet.

En ljuddekoder är gömd i lokets bränsletankar och batteriboxar och kablarna löper från lokets undersida utmed sidan på metallklumpen till dekoderns snabbkontakt som är ansluten direkt på dekodersokeln på kretskortet.

Bredvid kretskortet sitter den minimala högtalaren. Under kretskortet hittar man lokets motor och två svänghjul. Från dessa går det kardaner till de båda boggierna där kraftöverföringen sker via snäckväxlar och kuggar

Belysning
Modellen har tre strålkastare i vardera ände. Ljuset skiftar med lokets körriktning och framåt lyser alla tre lamporna med ett klart gult sken. Bakåt lyser samtidigt de båda nedre lamporna med ett gulrött sken.

Under lokkåpan hittar man två vetekornslampor i vardera ände av modellen, ljusledare i plast leder ljuset till lycktorna. På vissa modeller förekommer det ett visst ljusbortfall till den övre strålkastaren, men på denna modell har alla tre lycktorna ett likvärdigt sken.

Ljudet
Det är verkligen märkligt att ha en TMY ståendes på anläggningen och "mullra" på tomgång, man förvånas över ljudresurserna från den lilla högtalaren inne i loket. Hade ingen större erfarenhet av modeller med ljuddekodrar när jag ställde modellen på spåret och känslorna var lite blandade när ljudet hoppade igång.

Det låter absolut som en TMY: Loket startar, går på tomgång, ökar motorvarven när det rullar iväg över bangården, växlar upp när loket fått upp farten och bromsarna gnisslar när loket stoppas. Du kan signalera en lång eller två korta toner med signalhornet. Det känns väldigt realistiskt.

Det negativa med ljudet är det att man aldrig får sitta i sin stillhet och bara ha det lugnt och skönt, just det att koppla bort omvärldens alla ljud och bara höra surret från lokens elmotorer och vagnarnas rasslande över växlarna är för mig lite med hobbyns tjusning. Det ju faktiskt att stänga av ljudet och trots oväsendet när det används så är det verkligen läckert att kunna använda när man känner att lite dieselloksatmosfär behövs i tågrummet.

Av någon anledning levererar inte Roco:s generalagent modellen i ett utförande med ljuddekoder monterad, intresset för ljud i loken är stort från marknaden och det känns som att man missat möjligheten till att sälja några fler modeller på detta sätt.

Den som är händig kanske ordnar en ljuddekoder på egen hand, annars så erbjuder Tågspecialisten sina kunder modellen med en passande ljuddekoder redan monterad av deras egna tekniker.

Service
Detta måste Roco vara nästintill världsbäst på. Manövern för att komma åt lokets chassi för service och underhåll är underbart enkel, det är bara att vika ut sidorna på lokkorgen lite lätt så att fyra plasthakar släpper sitt grepp och kåpan delas från chassit.

Behöver man komma åt motorn och svänghjulen så är kretskortet skruvat med fyra lätt åtkomliga skruvar och dekodern sitter lika lättåtkomlig under loket. Det är heller inte några som helst problem att byta snöplogar eller koppel, en liten stjärnmejsel för plogarna och en pincett för kopplet så är jobbet gjort på några få minuter.

Instruktionen som följer med modellen är tydlig, det finns gott om bilder men man har inte skickat med texten på svenska, och det är det som gör att man inte kommer upp i full pott på denna punkt. Alla kan inte tyska eller engelska facktermer, men det har tillverkaren och importören inte tagit någon hänsyn till. Detta är inget enormt problem, men det skulle vara relativt enkelt att skicka med en översättning av texten. Genom att titta på bilderna så lyckas man som regel lösa de problem som kan dyka upp.

Sammanfattning
Detta är en modell som jag kan rekommendera. Den ser bra ut, går bra och utrustad med en ljuddekoder så låter den även bra! Roco är ett kvalitetsmärke och de fortsätter att komma med modeller av mycket hög klass.

Modellen är snyggt lackerad och märkningen är utmärkt. Det finns gott om detaljer som dessutom är monterade redan när man får hem modellen. Den är urstark och orkar att dra nästan vad som helst på anläggningen.

Det är roligt att mj-tillverkarna uppmärksammar en relativt liten operatör som TÅGAB. Det är trots allt inte den första serietillverkade modellen av företagets lok. Tidigare har Heljan och Märklin kommit ut med egna modeller. Kanske kan man hoppas på att Roco följer upp satsningen genom att göra en serie av den österrikiska Rc2:an i TÅGAB:s "silverlook" med röda fartränder.

Som avslutning vill jag passa på att tacka Tågspecialisten som lånade ut modellen för denna utvärdering.

Fakta

Mer om loktypen

Fakta på www.jarnvag.net
Bilder på www.bildrallaren.com



Av: JOCKE HULTGREN

| Copyright © 1998-2006 Modellrallaren.