En recension av
Smalspårfrämjandets jubileumsbok

Av: Nico

Det kan väl inte ha undgått någon inom den svenska MJ-världen att Smalspårsfrämjandet firar sitt 25-års jubileum i år. Lagom till att semestrarna börjar så kom en bok ut för att fira detta och jag ska försöka att ge en kortare sammanfattning och recension av den.

Jag vet inte om jag är riktigt rätt person att göra det då jag huvudsakligen har hållit mig inom H0, men jag ska försöka att göra mitt bästa.

Även om man själv kanske aldrig har kommit (eller kommer att komma) till skott så har säkert de flesta av oss någon koppling till någon smalspårig järnväg och visst har man av och till funderat på om man skulle kunna bygga något i den vägen.
För egen del har jag aldrig direkt vurmat för Roslagsbanan trots att jag bor ganska nära den utan mina egna smalspårstankar har mera rört sig kring Nordmark-Klarälvens Järnvägar i Värmland. Detta då mina morföräldrar bodde i Munkfors och det var ofta som man strosade ner till järnvägen när man var där på sommarlov. Ännu i slutet av 70-talet så förekom det ju en del trafik. ASJ-loken, men även de mindre AEG-loken (fanns ju några enstaka kvar till runt 78-79) var ju något som man inte var van vid att se och de var ju betydlig charmigare än X1 i SL-trafiken. Kanske någon gång så…suck.

Nog med det, nu ska vi istället titta på jubileumsboken och se vad den erbjuder för både smalspårsfantaster och oss övriga som återfinns inom andra skalor och områden.

Som ren formalia kan man inledningsvis berätta att boken är på 122 sidor med text och bokens bilder är både i svartvitt och färg beroende på ursprung och artikelförfattare. Det förekommer också en del informativa ritningar. Boken är utförd i ett stående A4 format.

Avstampet utgörs dels av förord och inledning signerat Göran Tholin respektive Jan Frelin och dels en historik över Smalspårsfrämjandet av Lennart Elg. Dessa inledande stycken leder en in i boken på ett bra sätt och ger en inblick i hur några eldsjälar startade föreningen genom ett upprop i Allt om Hobby och hur det sedan har utvecklat sig vidare.

Bokens huvudsakliga innehåll består dock av 17 artiklar (avdelade som egna kapitel), varav alla utom två är nyskrivna speciellt för jubileumsboken. Flera av artikelförfattarna är välkända inom svenska MJ-kretsar och en del av dem brukar dessutom aktivt skriva på Modellrallaren. En del av artiklarna beskriver olika anläggningar och banor, andra innehåller information om olika byggen och metoder. Sedan finns det renodlat informativa artiklar som spänner från schweiziskt smalspår till historien om Egger-Bahn. Alla artiklar handlar heller inte enbart om smalspår och många av byggtipsen går att använda/omsätta i flera skalor.

Jag tänkte försöka att beta av artiklarna en efter en och skriva lite kort och allmänt om varje, men med det förbehållet att jag som sagt inte är direkt invigd i smalspårsvärlden då jag huvudsakligen har hållit mig till normalspår i H0-skalan. Bland beskrivande artiklar återfinner vi bl.a. följande:

En lägesrapport från MJK Trefoten vilket kan ses som en historia om en MJ-klubbs vedermödor. Klubben bygger en bana i H0n3 enligt en fiktiv förebild från Roslagsbanan. Artikeln beskriver de upplevelser som klubben genomgått under de år som den funnits. Kul läsning (bl.a. beskrivs klubbens något egenartade entré) och inspirerande bilder från Roslagen så som jag antar att det såg ut på 40 och 50-talen.

Annat som återfinns är Ystad-Eslöf Järnvägar i modell vilket är en intressant artikel om en privat MJ anläggning i H0 som är byggd efter förebild från gamla YEJ och beskriver lite om originalets historia samt lite om anläggningen i sig samt hur den byggts.

En annan anläggning som även har figurerat i ett par artiklar i Allt om Hobby är den normalspåriga Eaglecreek & Northern. Den är numera riven och istället kommer en ny bana att byggas. Artikeln berättar lite om banan som revs samt en del snygga bilder i både färg och svartvitt illustrerar hur banan såg ut.

Avslutningsvis finns även historien om Egger-Bahn vilket är en resumé över sagda firmas intåg och uttåg från MJ-marknaden. Det är alltid intressant att få lite inblick i hur det gick till bakom kulisserna och det är säkert många både i Sverige och annorstädes som började tänka smalspårigt tack vare bröderna Egger.

Det finns även artiklar/kapitel som berör fullskala. Bl.a. om den första vagnuppsättningen vid Malmö-Trelleborgs Järnväg. Inledningsvis beskrivs den rullande materielen vid MTJ med start från år 1885. Till största delen är dock kapitlet en initierad beskrivning om hur man bygger och målar en G-vagn från MTJ. I slutet av kapitlet så återfinns även ritningar på olika vagnar som förekom vid MTJ.

Sedan finns den en översikt av fordonsparken vid HRRJ som utläses som Hälsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg. Den var från början smalspårig, men byggdes om till normalspår 1906. Artikeln/kapitlet innehåller beskrivningar och ett par H0 ritningar över denna järnvägs rullande material.

För dem som vill ta sig utanför Sveriges gränser så finns det en utförlig artikel om smalspåriga banor i Schweiz. Den täcker det mesta som en eventuell MJ-turist kan tänkas intressera sig för. Schweiz är ju inte heller bara smalspår utan det är verkligen ett intressant land att besöka överhuvudtaget om man gillar järnvägar (tänk att det finns länder där man gillar och utvecklar sin järnväg). Dessutom borde det vara ett land som det borde gå att få med den bättre hälften till. Detta då damerna tyvärr av någon orsak ofta är något avogt inställda till järnvägar, men här kan man som sagt locka med annat.

För dem som hellre håller sig kvar på hemmaplan så har vi artiklar om dels hur Småländska smalspår gestaltade sig sommaren 1977 vilket är en rapsodi i ord och bild om de miljöer som fanns kvar i Småland vid denna tid och innehåller mycket som kan vara intressant även för dem som bygger svenskt i största allmänhet.

Dels har vi också stationernas anatomiska uppbyggnad vilket också är något som berör alla som kör svenskt, oavsett skala. Hur var egentligen en svensk station utformad? Vad omgav den? Hur såg närmiljön ut? På vilket sätt var spårindelningen på bangården utförd? Hur såg olika byggnader som t.ex. godsmagasin, pressbyråkiosker mm ut? Hur var tidstypisk reklam beskaffad? Inte ens sådana nyttiga faciliteter som dassen förbises. Garanterat matnyttiga frågeställningar som behövs om man ska kunna höja det autentiska intrycket på en anläggning.

Det finns även renodlade byggartiklar om det mesta från spårbygge till lödning. Ett kapitel handlar om mötet mellan spår och hjul vid skalenligt spårbygge. Kapitlet tar på ett informativt sätt upp hur man bygger skalenligt spår och dito hjul och vikten av samspelet dem emellan. Man tar fasta på att det dels är hjulens egenskaper som är avgörande för det slutliga spårets uppbyggnad och dels hur man rent praktiskt går tillväga när man lägger eget skalenligt spår. Just spårläggningsbiten torde vara till nytta för alla som funderar på att göra eget handlagt spår då skisserna och texten borde kunna hjälpa en förbi de flesta fallgroparna som kan tänkas uppstå. Även tips om föreningar och inköpsställen inkluderas.

Hur man smalnar av en finka visas i en "kitbashing" artikel där man bygger om UGJ:s byggsatser av Gs/G4 från normalspår till olika smalpårsvarianter samt hur man bygger ett nytt underrede. Även här har man som byggare i andra skalor ett utbyte av de tips som ges då det inte bara är vid smalspårsbygge som man kan tänkas behöva t.ex. smalna av eller sänka en befintlig modell.

Sedan finns det två separata artiklar som bägge handlar om det smalspåriga loket litt. Np. Den första är en instruktionsartikel om hur man bygger den av Rimbo Grande och MJ-Hobbyexperten utgivna (och nu slutsålda) modellen av litt. Np med riktning till dem som köpte modellen och sedan har låtit den förbli obyggd. Den andra artikeln/kapitlet som följer direkt på handlar också om byggande av ett litt. Np och är gjord i en steg för steg genomgång och beskriver en del fallgropar som byggaren kan stöta på. Den här versionen är också byggd enligt förebild från NKlJ så det kanske är läge för undertecknad att kolla begagnatmarknaden och byta spår. Avslutningsvis så finns även en ritning över litt. Np i skala H0 för den som skulle känna sig hugad att bygga från scratch.

En annan artikel handlar om modeller i skala 1:45 och går ut på hur man genom ombyggnad och försvenskning av en normalspårig tankvagn från den tyska firman 0-Scale-Models erhåller en litt. Q12 samt hur man av en byggsats från likaledes tyska Henke kan bygga en överföringsvagn litt. Q37p från SJ. Den sistnämnda vagnen är det större projektet.

Sen finns det en artikel som det redan delvis har refererats till i ett annat sammanhang på Modellrallaren, nämligen SJ loket litt. Ke. Detta är en byggartikel om hur man bygger JECO:s byggsats av litt. Ke fastän man går ett steg längre då artikelförfattaren också bygger och anpassar modellen så att den passar enligt specifikationerna för P87 (Proto 87) vilket ställer lite annorlunda krav. Finskala kommer ju mer och mer så det är intressant med byggen för P87 (Mer info finns på P87 SIG, www.proto87.org)

Avslutningsvis finns det två nyttiga artiklar av Anders Östlund om hur man dels målar och vädrar sina modeller och dels lite knep & knåp för mässingslödning. Vad anbelangar modellernas utseende så är vi ju säkert ganska många som tvekar att gå lös på våra dyrgripar då vi är osäkra på slutresultatet. Här får man då lite tips på tillvägagångssätt. Även för lödning i mässing så är det aldrig fel att få lite råd på den punkten. Visst kan man sammanfoga mässing även på annat vis t.ex. med cyanoakrylat eller epoxi, men för ett bra slutresultat så gäller nog ändå lödning för att få starka fogar. Det viktigaste är dock att våga.

Ett slutomdöme om boken är att den som förväntar sig något i stil med Krister Brandts "Westergötland-Nerikes Årsberättelser" kommer kanske att bli besviken då detta inte är något sådant. Istället påminner boken mer om övriga samlingsböcker i årsboksserien "Modelltåg" eller varför inte om Allt om Hobbys nya bokserie "Allt om Modelltåg".

Till skillnad från den senare bokserien (vars artiklar jag personligen anser med fördel skulle ha använts för att förbättra det redaktionella innehållet i modertidningen) så består ju jubileumsboken av artiklar som speciellt tagits fram för att ingå i den i dess egenskap av engångsutgåva. Detta samtidigt som man anknyter till föreningens tidning "Smalspårigt".

På det stora hela så är det en välgjord bok som jag läste med stort utbyte. Man behöver inte vara smalspårsfantast för att uppskatta den och med tanke på det klena utbudet av svensk MJ-litteratur så är den extra välkommen. Om man ska nämna något negativt så kan man bl.a. säga att den kanske skulle ha innehållit mera om föreningen självt och dess medlemmar samt gärna lite information om dess medlemstidning som ju då är det som delvis ligger till grund för boken. Den antydan som ges om hur man tänker sig de kommande 25 åren och vilka ambitioner man har inför framtiden (med utvidgning till Danmark och Norge bl.a.) verkar däremot positiv.

En annan sak är bokens form vilket som sagt är stående A4 format. Detta är då en futilitet, men just att den är gjord i stående format innebär enligt vissa en nackdel, bl.a. så finns det inte alltid så mycket plats för större fotografier. Enligt min uppfattning är detta format däremot lysande vilket bokens producenter ska ha en eloge för. Bokens bilder är absolut i tittbar storlek, men jag vill ta fasta på att den med fördel läsas både i soffan, sängen och hängmattan och den passar dessutom i en normal bokhylla. Dagens mode verkar annars vara liggande format på böcker och kataloger vilket enligt mig är värdelöst om man inte gillar att läsa liggande på mage eller sittande vid ett bord med alstret framför sig.

Avslutningsvis vill jag bara be om ursäkt om jag förvirrat någon när jag nämner orden artikel och kapitel i samma andetag, detta då jag är medveten om att själv ha blandat uttrycken av och till.

Vad gäller detta med skala så är det också något som kan ställa till med bekymmer. Jag vet att det förut har debatterats (bl.a. i NMRA:s tidning "The Bulletin" i vintras) om skala kontra spårvidd. Skala H0 är ju för de flesta skala 1:87 med en spårvidd i normalspår på 16.5 mm. En H0n3 bana är ju också formellt sett en anläggning i H0 skala, men spårvidden skiljer. Man får alltså försöka hålla isär begreppen skala och spårvidd och om jag har gjort någon tabbe här så hoppas jag att ni ursäktar det. I annat fall kan ju detta med benämning på skalor och spårvidder alltid utgöra diskussionsunderlag till en tråd på Modellrallaren.