FREMO-demo
i Oslo
Under helgen 4:e och 5:e februari hade FREMO Norge en visning
och demonstration i Oslo. Vi anlände till en kylig norsk huvudstad
framåt 12-tiden på lördagen och en liten stund senare trädde
vi in i Oslo Modelljernbanesenter där arrangemanget ägde rum.
Syftet var att visa hur man bygger och kör och därmed kunna
intressera nya personer. Anläggningen bestod av ca 25 moduler
och hade en längd på ca 30 modulmeter. Man genomförde korta
körningar efter tidtabell som tog 20-25 minuter (2 modelltimmar).
Vi var lite rädda att det skulle bli mycket "Plywood Valley"
dvs. moduler utan landskap. Till vår stora glädje visade det
sig vara precis tvärtom. Det var mycket hög klass på landskap,
byggnader, bilar och figurer med massor av scratch-byggen.
Efter att pratat om standarder, teknik, modeller och hus-/landskapsbygge
i ett par timmar var det att dags vara med och köra. Vi fick
som alla andra besökare prova på att agera både lokförare
och stationspersonal. Fyra tåg var i drift och det var både
tågmöten och komplicerade manövrar på stationerna. Intressant
att det kan bli så mycket trafik på en relativt liten anläggning.
Med mycket kamp och stor hjälp från arrangörerna lyckades
vi genomföra vår del av körningen, dock ordentligt försenade.
Under eftermiddagen kom det fram lite idéer om att kunna köra
moduler tillsammans med svenskar eftersom det är ganska aktivt
på modulfronten i Sverige. Detta mynnade ut i en diskussion
kring gränsmiljöer i olika former. Avslutningsvis övergick
samtalet till en "brainstorming" av hur man skulle kunna bygga
fungerande moduler med teman där tågfärjor ingår. Denna del
av diskussionen kräver ett eget reportage men det kom garanterat
fram många kreativa lösningar.
Vid 17-tiden var det dags att säga adjö till våra värdar och
avsluta besöket i Oslo med en middag i restaurangen på gamla
Oslo Ø innan bussen tog oss hemåt. Vi kunde bara konstatera
att det var längesedan vi hade haft så trevligt och lärt oss
så mycket nyttigt. Just att vi och andra besökare fick en
snabbkurs i tidtabellskörning och därmed kunde aktivt vara
med i stället enbart titta på, gav mersmak. Dessutom blev
vi bemötta på ett fantasiskt sätt, då alla var väldigt generösa
och vänliga. Så vi hoppas på ett möte i framtiden. Kanske
i Sverige?
.F
A K T A
En
spårplan som visar mdulernas placering
samt tidtabeller för trafiken som
genomfördes under dagen finns sammanställt
i en pdf-fil. Klicka
här för att öppna filen
(kräver Acrobat Reader).
Halvor
Sannæs var vår värd under besöket och till tillsammans
med de andra deltagarna såg han till att vi fick all
den information vi behövde.
Genomgång
av nästa körning där bl.a. olika uppdrag delas ut. Detta
möte fungerade även som snabbkurs för oss oinvigda.
Med tanke på hur snabb genomgången var så var den pedagogiska
metoden helt klart "Trial and error".
Samling
vid Skuggevik. På denna "fummelstation" sattes tågsätten
ihop för hand. Denna del av anläggningen representerar
"resten av världen". Kan namnet Skuggevik härledas till
tyska "schattenbahnhof" månntro?
Vy
över de olika vagn- och fraktkorten som hör ihop med
tågsätten.
Närbild
på ett vagnkort med fraktkortet instoppat till höger.
Ett vagnkort följer med vagnen till destinationsorten.
Korten bär man med sig och placerar sedan dessa i fack
vid rätt station. Se nästa bild.
Fack
för vagnskort m.m. vid Rise station.
Körningen
är i full gång. Stationspersonal och lokförare ser till
att körningen går enligt planerna.
Full
koncentration vid Flaten station.
En
av flera handkontroller. Dessa programmeras med en unik
digital adress. Så när kontrollen flyttas till ett annat
ställe på anläggningen är adressen fortfarande samma.
Det ger verkligen känslan av att kontrollen hör ihop
med loket.
Med
hjälp av denna enhet programmeras dom olika körkontrollerna
En
av utställarna (konstruktören?) demonstrerar systemet
för en besökare.
Den
här typen av kontaktpanel finns runt hela anläggningen.
Här pluggar man in körkontrollerna.
För
att försäkra sig om att linjerna mellan stationerna
är lediga, använder man ett finurligt blocksystem.
Koppling
mellan två moduler.
Så
här kan grunden för en modul se ut.
Denna
modul är ca 50 cm och har inga ben. Trots sin korta
längd är det en komplett FREMO-modul enligt alla regler.
Denna
modell har ett specialchassi där ena axeln är rörlig
för bättre strömupptagning.
Det
glänser om oljan som runnit på sidan av tanken. Mycket
noggrant vädringsarbete på den här vagnen
Vy
över Rise station mot övriga anläggningen. Längst bort
i bild delar banan upp sig i ett spår till vänster (Skuggevik)
och ett till höger (Myrene).
Rise
station från andra hållet. Denna gång är Rise ändstation
men den används även som genomgångsstation vid andra
träffar.
På
sidan av stationsmodulen sitter denna skylt som ger
information om förebilden.
Skiftetraktor
Skd.
Rälsbussen
är klar för avgång.
En
Di4 med vagnar mot Skuggevik.
En
rejäl "stoppbock" ser till att loken håller sig på anläggningen
vid Rise station.
Historien
om hur denna mässingsmodell av Di2 (med drivning) blev
till skrot var smått fantastisk. Ägaren hade tappat
humöret när det inte gick som han ville. Han hade med
"kontrollerad ilska" demolerat loket till det skick
det har på bilden. Sedan placerade han in det som skrotlok
på sin modul. Är det detta som kallas superdetaljering?
Framförallt med tanke på vad en sådan modell kostar.
Tre
snygga Scania-lastbilar pryder anläggningen.
Vy
mot en av många viadukter.
Scratchbygge.
Observera hänglåsen.
Lite
smalspår syns vid denna industrimiljö. Dock ej fungerande.
Typisk
funkismiljö runt 1950-1960 i Oslo.
Detta
hus fanns på riktigt för många år sedan. Här har det
återuppstått som modell.
Vad
vore en norsk modelljärnväg utan en person som "går
på tur".
Dessa
snygga modeller skapar en trevlig gårdsmiljö.
Tåget
anländer snart till Grusli station. Förväntansfulla
människor är redan på plats.
Flera
tidstypiska reklamskyltar pryder det lilla stationshuset.
En
bilskrot i förgrunden. Rören är gjorda av sugrör.
Även
kossorna måste ha sitt.
Många
avställda och förfallna bilar pryder tomten. Observera
gräset i motorn på bilen till vänster. På virket vid
garaget ligger både presenning och sten. Gruset på vägen
är sand från norra Danmark och lamporna på garaget och
huset är specialbeställda knappnålar. Snacka om perfektion.
