Seth Olofssons modul "Olofshamn" var en av de moduler med ett färdigt landskap och en mängd detaljer som gjorde modulen intressent även när det inte var några tåg i närheten.

Förra årets modulträff på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle samlade ett åttiotal moduler i Gävle och i år hade antalet ökat till fler än 100 stycken. Den totala linjelängden har för årets modulhelg uppskattats till omkring 120 meter. Det är inte bara en kvantitativ utveckling av modulerna, de modulträffar som arrangeras har gjort att många modulrallare satsat tid och energi även på miljön omkring spåren och upplevelsen av modulerna.

De flesta deltagande modulerna i den stora H0-anläggningen är byggda enligt den svenska "Västeråsstandarden" för 2-rälsdrift, men inom MMM finns det även moduler byggda enligt den europeiska "Fremostandarden" för 2-räls eller som moduler för 3-rälsdrift. Det gemensamma är att de anpassats till de de speciella instruktioner och rekommendationer som tagits fram av MMM för att de skall vara möjliga att koppla samman till en enda stor modelljärnväg. Här finns en spårplan som med vissa undantag visar den anläggning som byggts samman i Gävle under helgen.

En bild som visar några av de deltagande modulerna. I centrum kan man se den stora kombinerade vändslinga och tågmagasin som konstruerats av medlemmar i Uppsala Modelljärnvägsklubb och till höger i bilden ses ändstationen på sträckan med 3-rälsdrift.

En praktiskt nyhet för denna modulträff var det att det tagits fram ett modulbaserat räcke som ramar in och skyddar modulerna från klåfingriga besökare och dräglande betraktare. Konstruktören Henrik Ekström har utvecklat systemet som både skyddar modulerna och kan vara ett armstöd när man tröttnar på att stå upprätt och granska det som rör sig på de olika modulerna. Räcket hade även placerats så att det skapades en gång framför modulerna där de aktiva som utsetts till lokförare med enkelhet kunde röra sig när de följde sina olika tåg, samtidigt som de som var engagerade som tågklarerare på respektive station fick hålla sig bakom de olika modulerna.

Trafiken på den stora anläggningen körs helt digitalt där varje lokförare är försedd med handkontroller som de kan ta med sig och plugga in på strategiska platser utmed hela anläggningen. Varje lokförare är ansvarig för framförandet av sitt tåg medan tågklarerarrna ansvar för att trafiken mellan de olika stationerna kan ske på ett särkert sätt. Denna modulhelg har man även gjort några försök med strukturerad trafik där tågen följt en tidtabell efter en snabbgående klocka som projicerats på en vägg i utställningshallen. Trots att traiken inte flöt helt friktionsfritt tycktes de flesta akriva uppskatta denna aktivitet och man kan nog förutsätta att trafik efter tidtabell eller "trafikspel" som det brukar kallas, är något som återkommer på kommande modulträffar.

Det var en bred mix av lok och vagnar i de tåg som rullande på anläggningen under lördagen. Niklas Olssons modell av Hectorrail:s papperståg från norrland till kontinenten var tillsammans med ett svartlackat Rc-lok kanske de mest moderna inslagen.

Det finns flera olika standarder att välja mellan för den som vill bygga en modul, den gemensamma nämnaren för dem alla är att man som modulrallare har ett antal mått och instruktioner som måste följas för att det skall vara möjligt att koppla samman modulen med andra moduler och få tågen att rulla. Det är naturligtvis inte bara i H0 det finns modulsystem att följa och detta visade föreningen SLAMRA och Olle Frykmo som fanns på plats med moduler i skala 1:160.

Slamra visade en del av de moduler man har som byggts enligt "oNetrakstandarden" och trafikerade anläggningen med både svenska och amerikanska lok och vagnar. Olle Frykmo visade upp två anläggningar, dels utställningsanläggningen med Skultuna station i centrum och dels en anläggning under konstruktion med moduler enligt "Fremostandarden". På de båda anläggningarna är det trakterna kring Västmanland och Bergslagen som står i fokus och det var många som stannade upp för att beundra de fantastiska konstruktionerna på Olles båda anläggningar.

På utställningen medverkade även Modelljärnvägens Hus med den smalspåriga anläggningen "En vintervärld" som i vanliga fall är en del av utställningen i Alunda. Denna anläggning är konstruerad för att framför allt barn själva ska få köra med tågen och till skillnad från den stora modulanläggningen där barnen fick sitta på sina fäders axlar för att se det som hände så kunde de här se och köra med tågen ståendes på golvet.

Aktiviteterna under dagen hade lockat ett 40-tal aktiva och under lördagen besöktes muséet dessutom av 440 personer vilket visar att intresset för moduler är stort och växande. Gefle Dagblad var även på plats och dokumenterade det som hände och deras reportage från dagen finns att läsa här.

EXTRAMATERIAL
	Anderstorp var en av stationerna på anläggningen. En nackdel med besökare på bara en sida av modulerna är det att man lätt missar detaljer som bergsklättrarna på bergets baksida.
Modelljärnvägens Hus visade upp en smalspårig vinteranläggning som intresserade både små och stora.
Olle Frykmos Fremomoduler trafikerades av ett helt gäng med Reginamotorvagnar. Anläggningen är fortfarande under uppbyggnad, men att visa både färdiga och pågående delar under konstruktion är ett skolexempel på hur man inspirerar betraktaren
	Den färdiga n-skaleanläggningen "Skultuna station" är inte byggd med en fastställd modulstandard utan en utställningsanläggning i sektioner.
	Det var rejält tilltagna raksträckor för de som körde tågen på den stora modulanläggningen.
	Pappersarbete är en nödvändighet om man skall köra ett trafikspel. Bilden ovan visar "kontoret" på stationen "Valskog".
	Moderna godståg faschinerar, Hector Rail var representerade på anläggningen med flera lok.
På utvalda ställen kunde de aktiva modulrallarna passera under modulerna, skylten ovan visade dessa "undergångställen".
	Seth Olofssons modul "Olofshamn var en av de mest grönskande modulerna med massor av detaljer.
SLAMRA:s modulanläggning i N-skala fick inte plats i den sjätte hallen utan återfanns i ett litet rum intill.