På 1880-talet fick Gruvdala (3:a på spårplanen) den kontakt med omvärlden befolkningen där så länge önskat. Då beslutades att en järnväg skulle dras från Gruvdala till det lilla samhället Viken (1). Järnvägen skulle frakta malm från Gruvdalas gruvor till hamnen i Viken. Järnvägen skulle passera det lilla Åsby (2), där en mötesstation anlades.
Tio år senare beslutades att stomnätet mellan Bortom och Storstad skulle gå via Viken.

.
På 1880-talet fick Gruvdala (3:a på spårplanen) den kontakt med omvärlden befolkningen där så länge önskat. Då beslutades att en järnväg skulle dras från Gruvdala till det lilla samhället Viken (1). Järnvägen skulle frakta malm från Gruvdalas gruvor till hamnen i Viken. Järnvägen skulle passera det lilla Åsby (2), där en mötesstation anlades.
Tio år senare beslutades att stomnätet mellan Bortom och Storstad skulle gå via Viken.

Till Vikens hamn kom nu tågen med både malm från Gruvdala och varor från de Bortom och Storstad. Både gods och persontrafiken var livlig, och Viken fick sig ett rejält uppsving. Gruvdala – Vikens Järnväg byggdes samman med stombanan en bit utanför Viken vid Delby (4), och delade spår sista sträckan in till stationen.

Samtidigt bidrog järnvägen till att Åsby började växa, och förvandlades till ett industrisamhälle, visserligen litet, men med duktiga och uppfinningsrika arbetare blev Åsbys industrier snart kända för sin goda kvalitet.

Numera har trafiken på den gamla stombanan minskat. När stomnätet skulle rustas upp och elektrifieras ansågs det på grund av minskande trafik inte lönsamt att dra den nya järnvägen via Viken. Numera passerar endast några få godståg Viken, antingen med gods till hamnen eller för vidare befordran mot Åsby eller Gruvdala. Persontrafiken via Viken har upphört.

Även om trafiken på den gamla stombanan har krympt till en skugga av sitt forna jag körs det fortfarande flera tåg på GVJ. Trafiken där har inte alls mattats av i samma utsträckning som på stombanan. Fortfarande går malmtågen sina dagliga turer. Flera persontåg går i vardera riktningen, och godskarlarna på de olika stationerna löper ingen risk att bli uppsagda på grund av arbetsbrist.

Ovanstående är det tänkta scenariot till min bana. Tidpunkten är lite obestämd, någon gång under 50- eller 60-talet får räcka. Jag funderar fortfarande lite på namn på stationer och järnvägen. Jag är inställd på tyska modeller (det finns inte så mycket oelektrifierat svenskt i N-skala), men tills vidare får det bli svenska namn.

Sedan jag skrev mitt förra reportage till Modellrallaren har det inte hänt så mycket som jag då hoppades. Tyvärr finns det ju annat här i livet än bara tåg som tar upp tid…

Sedan april förra året har jag beslutat mig för en spårplan, lagt ut räls, svurit över lödningar som lossnar, tvivlat på spårplanen, ritat om spårplanen, rivit upp hälften av rälsen, svurit lite till- den här gången över kurvradier och stigningar som ser bra ut på papper men inte i verkligheten och så småningom börjat lägga ut rälsen på ett sätt som jag är nöjd med.

Ska jag ta det lite mer utförligt? Ganska snart efter mitt förra bidrag till Modellrallarens sidor kom jag fram till en spårplan, som jag tyckte erbjöd stora möjligheter till varierad körning och började glad i hågen att bygga. Naturligtvis blev det problem, allting ser ju mycket bättre ut på papper än vad det gör när rälsen kommer på plats, och ju mer jag tänkte på spårplanen ju mer skeptisk blev jag. Själva körningen mellan stationerna kunde jag variera en del genom att låta tågen gå i olika slingor, men hur var det med trafikidén? Som banan var planerad hade jag bara två stationer som ”genererade trafik”. Jag ville gärna ha en till, vilket var svårt att åstadkomma med den spårplan jag hade. 

Under mellandagarna satt jag på nytt med papper och penna, och faktiskt blev jag nöjd med resultatet. Någon kanske tycker att den verkar bekant. Inspiration och förebild är Yxkrokens Järnväg, Bruno Kocks välkända anläggning. Efter att ha rivit upp en del av mitt tidigare bygge la jag ut alla (3) stationer och såg till att avstånden mellan dem stämde, varpå arbetet började med att fästa rälsen permanent.

I nuläget kan jag faktiskt köra mellan Viken och Gruvdala, trots att inte en centimeter räls är lagd på sträckan Delby – Åsby - Gruvdala. Hur går då detta till? Jo, ett av lastspåren i Gruvdala går ner i en tunnel (eller vad som snart ska bli en tunnel) och ansluter strax innan Delby. Jag har alltså fått en rundbana, som det kommer att vara strängeligen förbjudet att utnyttja sig av vid kommande trafikpass, men om jag någon gång bara vill se tågen rulla runt i (det planerade) landskapet så har jag möjligheten. Det finns faktiskt en rundbana som kommer att vara tillåten att använda sig av vid körningarna. Den gamla stombanan som efter Delby (som för övrigt ligger i den kommande tunneln) kommer tillbaka ut på Vikens station. Dock kan inte båda rundbanorna trafikeras samtidigt, då de delar spår en kort sträcka.

Lödningen får jag väl skriva någon om eftersom jag nämnde den tidigare. Innan jag började med bygget hade jag inte hållit i en lödkolv på åratal, och de fåtal lödningar jag gjorde under grundskolans slöjdlektioner hade inte samma krav på precision som måste till när ledningar ska lödas fast mot N-räls. Nåja, efter några småbitar som inte ser alltför roliga ut fick jag faktiskt fram acceptabla resultat, och numera brukar jag klara lödningarna utan att smälta alltför många sliprar eller få till några ”lödtennsgrupp” som orsakar urspårningar.

Jag har påbörjat ett ställverk också, och även där är det mycket kvar att göra. Än så länge har jag bara ett lok, så behovet av att kunna blocka olika sträckor har inte aktualiserats än. Flera avbrott i rälsen är dock gjorda, så bara jag får ställverket med alla strömbrytare klart så borde det inte vara något problem med flertågstrafik.
Manövrering av växlarna kommer att ske med en strömförande ”penna” enligt beskrivning i Jangös Små Järnvägar. Jag har testat och det fungerar utmärkt.

Tja, det var väl allt för den här gången. Lycka till med era egna byggen, och har ni inga så är det alltid trevligt att läsa om andras anläggningar och drömma om det där bygget som kanske blir av någon gång….
 

Av: DANIEL RYDELL
daniel@modellrallaren.com

| Copyright © 1998-2006 Modellrallaren.