Jag hade hoppats att vid det här laget haft en invigning där jag förklarade GVJ öppnad för trafik, men i vanlig ordning har jag inte kommit så långt jag hoppades. Min största motgång var när jag upptäckte att backarna hade blivit alldeles för branta. Jag var medveten om att lutningen var ganska kraftig, men jag hade provkört med samma lutning innan bygget började och det var inga problem. Ett sexvagnarståg tog sig uppför backen utan problem, och så långa tåg skulle ändå inte få plats på stationerna. Loket jag provkörde med var det diesellok som medföljer Rocos startsatser, ett tungt och stadigt lok med svänghjul, fyra drivande axlar varav två med slirskydd. De lok som jag senare köpt, utan att tänka på om de skulle klara stigningarna, är mindre ånglok som inte alls vägde lika mycket, har tre drivande axlar och inga slirskydd. De loken klarade inte ens av ett trevagnarståg.

Backen i kurvan gick att fixa till så att ett fyravagnarståg tog sig upp med bara en liten antydan till slirning, och det tyckte jag var ok. Som jag skrev förra gången hamnade plattan för Åsby station lite snett, inte mycket, men tillräckligt för att vagnar skulle rulla på vissa spår. Det var därför ingen större förlust att skruva loss plattan och sänka stationen två centimeter, men det visade sig att jag inte vann så mycket på det som jag hoppats. Mitt svagaste lok klarar med nöd och näppe ett fyravagnarståg, och då slirar loket så mycket att farten bara är en tredjedel av den normala. Jag har övervägt att köpa andra starkare lok, men jag är förtjust i de små ångloken, och jag har nästan alltid tänkt min bana som en ångloksbana,

Vilka är då de två ånglok jag har köpt som inte klarar backarna? I förra delen skrev jag att jag hade beställt ett Fleischmann-lok, BR 91. Det loket kom en vecka eller två efter det jag skrev om det. Bara en vecka efter det hittade jag en BR 80, det typiska växellok som nästan varje tysk modelltillverkare tagit fram ett exemplar av, från Roco i en låda hos en hobbyhandlare. Handlaren verkade inte riktigt veta vad som fanns i lådan och verkade bara glad att bli av med det, jag fick också en riktigt bra rabatt.

Några nya vagnar har det också blivit. På Järnvägsmuseidagen i Gävle blev det tre nya godsvagnar och en personvagn, alla vagnar är tvåaxliga. En av godsvagnarna såg väldigt sned ut när jag satte den på spåret, men det gick lätt att trycka till den hjulaxel som hade hoppat snett. Nu rullar vagnen utan problem. Personvagnen är likadan som de som medföljde startsatsen. Tyvärr är kopplet så stelt att den spårar ut i snäva kurvor och växelgator. Jag vet inte vad jag ska göra åt kopplet. En godsvagn som jag köpte förra året har också lite stela koppel, men den har inte lika stora problem som personvagnen. Om någon vet hur man åtgärdar stela koppel i n-skalan skulle jag bli glad om ni skrev och berättade hur man gör.

I början av sommaren köpte jag ett ställverk från en modelljärnväg som plockats ner och sålts. Ställverket innehöll ett köraggregat från Gaugemaster, en Relco, tio strömbrytare (enpoliga vippströmbrytare av/på) och tjugofyra strömbrytare för växlar. Strömbrytarna för växlarna var ganska intressanta. De har fyra lägen, varav de två yttersta är strömförande och återfjädrande till näst yttersta läget. Därmed kan man se åt vilket håll växeln ligger. Än så länge har jag bara kopplat in de växlar som ligger i tunnel och de fungerar bra. Stationerna ritades upp på en hålad masonitskiva. Hålen gjorde det lätt att få linjerna raka. Strömbrytare för körströmmen köptes från Elfa och skruvades fast. Jag sågade ut ett hål för Gaugemastern, och skruvade fast en Roco-transformator på andra sidan. De spår som är utlagda är indelade i fem sektioner där varje sektion kan kontrolleras från valfri transformator. Varje sektion kan innehålla flera blocksträckor för uppställning av lok. Jag tycker det hela funkar bra och är riktigt nöjd med det.

Förutom problemen med backarna är det en sak till som fått mig att fundera på moduler. Det känns inte alltid så kul att alltid ha ena hörnet av vardagsrummet som byggarbetsplats. Även om jag plockar undan verktyg och byggmaterial så blir det alltid en massa grejer som kommer fram vid varje byggmoment, och det blir jobbigt att städa efter sig hela tiden. En One-Track modul är inte större än 120*30 cm, så en sådan kan jag stuva in i klädkammaren när jag inte ska bygga den. Det jag förlorar är naturligtvis körmöjligheter, men jag har ändå så pass mycket utrymme att några moduler kan stå uppe en vecka eller så utan problem, och så kan jag plocka undan dem de perioder intresset svalnar. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med GVJ. Jag har bestämt mig för att innan jag fortsätter bygga en modul med bara ett genomfartsspår. Den modulen tänker jag ha att öva mig med landskapsbygge. Som ni kan se har det inte blivit någonting av den varan på GVJ. Jag får se vad det blir av det hela, det får ta den tid det tar…
 

Av: DANIEL RYDELL
daniel@modellrallaren.com

| Copyright © 1998-2006 Modellrallaren.