![]()
|
|
|
Publicerad
2003-11-20 Besök vid järnvägsmuseum i Nürnberg Tyska Bundesbahns järnvägsmuseum har sitt huvudsäte i Nürnberg, ett lagom stort museum väl värt ett besök. Förutom en livlig modelljärnväg på 80 kvadratmeter så har de en stor samling modeller i skala 1:10 och flera intressanta utställningar och föremål i skala 1:1. Vad sägs om ångloket BR 05, strömlinjeformat för 200 km/h eller elloket E19, föregångaren till 103:an, i Nazirött med hakkorsemblem och allt? Kanske intresserar en "flygande Hamburgare", VT137, i crème och lila eller TEE-tåget BR 11.5 med sina smäckra linjer? Under rundvandringen i museet hittar man bland annat utställningen om östtyskland med historien om den stora utskeppningshamnen för uranskiffer som snabbyggdes efter Polens "fall" 1980, med spårviddsbyte och allt. Man kan även läsa om problemen med kol och olja för att elda gamla ånglok i "Ost" eller lyssna på järnvägsarbetarnas socialistiska sånger. Men vi intresserar
oss mest för modellerna i museet, som för övrigt är mycket barnvänligt.
Bland annat finns det en liten Roco-bana som man får köra själv. Sedan
en slagtålig höjdmodell av Berninabahn som har en Krokodil i skala 0 som
klättrar bland lutningar och kurvor när man trycker på knappen. Man finner
även en privatsamling N-skalemodeller av snälltåg i ett par vitrinskåp.
Men där ligger man i lä jämfört med Gävle i Sverige. Som inledningsvis
sagt så har man en fantastisk samling skalamodeller i 1:10, mer än 160
stycken. Det kan bli många timmar innan man sett sig mätt på dem. Men höjdpunkten för en modellrallare är förstås "Die Modellbahnanlage", sponsrad med rullande material av Fleischmann som, liksom Trix, har sitt säte i Nürnberg. En gång i timmen, dagligen utom måndag då museet är stängt, visas ett trafikspel för de tågfrälsta. Banan är väldigt detaljrik och man behöver göra flera vändor för att se allt, så börja här och återkom sedan var timme efter en tur i museet. Den är ursprungligen byggd på 60-talet och det märks på inredningen i salen och layouten på banan, en långsamt stigande dubbelspårig rundbana, men inte på kvalitén på modellen, som är i toppklass. Som på många tyska visningsbanor är det tåg, tåg och åter tåg, huller om buller, som gäller och inte realistisk trafik. Men det finns ett par pedagogiska poänger, som man inte missar. Museet vill med banan förklara några trafiklösningar för besökaren. Den viktigaste är
blockindelning. Man har riktiga grejjer från DB, ställverksplaner med
tågindikering mitt framför publiken och vid mitt besök två gubbar vilt
tryckande på knapparna. Längs ena väggen är det fullt med kopplingsskåp
med rasslande reläer, fler än 5000. Allt är genuint 60-tal och man har
60 volt i drivspänningen för reglerandet på banan. Inget knussel här.
Man kör glatt ut alla tågen på banan efter varandra och låter det automatiska
blockhanteringssystemet sköta trafiken alltmedan en glad kvinnoröst ibland
ropar något om "Achtung, Zug am Spur drei". En mansröst förklarar samtidigt
principerna för blocksträckor, signalernas färger och man ser hur tågen
startar och stannar och trafiken flyter. Rörigt, men roligt. Mycket kul blir det
när en praktikant inte fick undan tågen på huvudstationen Thalhausen och
hela linjen fylldes vartefter med ICE, gamla Ångtåg och tunga godståg,
det ena efter det andra. Till slut kunde han klargöra infartssignalen,
men då var alla block på hela berget fullt av stillastående tåg av alla
slag. Nästan som ett trafikspel från verkligheten. Bakom berget finns
det 3 tågmagasin (Erie, X-stadt och Linksdorf, kul med tysk humor) med
tillsammans 36 spår och lika många tåg. Totalt har man mer än 100 lok
och mer än 1000 vagnar. Vart enda spår är farbart och det blir 90 vägar
för tåg och 303 för rangering på bangårdarna. Total spårlängd är 500 m
och man kör "analogt" med en fast körspänning medan trafiken sköts av
den helautomatiska blockstyrning indelat i 32 block. Personalen försäkrar
om att det fungerar mycket bra större delen av tiden och att man inte
har problem med underhållet. Den andra trafiklösningen
man vill visa är rangering. Man har en stor rangerbangård och en ordentlig
rangerpuckel. Tåget backas fram och vagnarna far iväg med en hiskelig
fart. Innan de når sina nya tågsätt bromsas de elegant upp av inbyggda
spårbromsar i banvallen. Precis som i verkligenheten, meddelar den trygga
mansrösten i högtalaren. Det hela går lite fort och man kan behöva titta
mer än en gång för att hänga med. Bortanför rangerbangården finns lokstallar
och verkstäder för ånglok, diesellok och elektrolok, allt med en mängd
detaljer som gör det hela levande fast tågen står still. Man har lagt
sig vinn om att visa vad en riktig lokbangård ska innehåll, om än i kompaktformat,
inklusive vattentorn. Som det består en
riktig modelljärnväg så har man också en väl tilltagen hamn, där man hämtar
tågen för rangering. Hamnen är den mest fascinerande med alla sina detaljer.
Den visar många olika slags verksamheter såsom raffinaderi, styckegods,
containerterminal, obligatorisk tysk "schwerlast" med en bamsing till
generator och mycket mer. Modellen är som sagt från 60-talet, men är uppgraderad
med modernare diorama, tågmodeller och "preisare" vart efter. Det allra
sista tillägget kanske kan intressera några på modellrallaren: ett UFO,
visserligen med fast sken, men med blinkande blåsljus på tillskyndade
utryckningsenheter. För barnfamiljen
finns det flera barnvänliga delar på museet, lekrum, tågsimulator och
även internetdatorer i det samboende kommunikationsmuseet där man kan
parkera tonåringar. Museet ligger på gångavstånd från centralstationen
och precis utanför den gamla stadskärnan. Den är väl värd en egen utflykt,
med både shoppingator, tysk porrgata, kejserligt slott, fler museum och
medeltida ringmur samt fängelsehålor att besöka, allt efter tycke och
smak.
|
|
|
| Copyright © 1998-2006 Modellrallaren. |